Det här med att vara svartsjuk..

 
Hej på er! Ikväll tänkte jag skriva ett lite annorlunda inlägg jämfört med vad jag kanske brukar. Ni brukar inte få ta del av mina åsikter så mycket om vad jag riktigt tycker och tänker så idag ska ni faktiskt få det,vi ska snacka avundsjuka/svartsjuka eller vad ni nu än kallar det-i förhållande
 
Har ni sett dessa ''test'' man kan göra på facebook just nu om hur stor procent av hundra,snygg,svartsjuk,kreativ osv man är?  Jag testade ett sånt och blev tydligen 83% svartsjuk. Jag säger inte jag tror på sånt hittepå utan det fick mig bara att tänka. Jag har nämligen haft en diskussion med två i klassen förut om just svartsjuka också. men till min poäng med hela detta inlägget..
 
Många har sagt till mig just när det gäller det här med förhållande ''klart du är svartsjuk det
är normalt så bara erkänn!'' asså nej,varför är svartsjuk något man måste vara? Jag kan vara väldigt svartsjuk på när någon äter något gott och jag inte har ingredienser till att göra det själv eller när någon har fotat riktigt fina bilder,sånt har jag mycket lät att vara svartsjuk på men jag finner inte någon riktigt anledning till att vara svartsjuk i ett förhållande då jag tycker att har man varandra och verkligen bryr sig om och älskar varandra vad är då poängen med att ens kasta ett öga på någon annan. Om man nu känner att man blir avundsjuk när ens partner berömmer någon annans utseende eller vad det nu än gäller och man inte kan hantera detta kan man ju faktiskt komma överens om att hålla det för sig själva är det så svårt? 
Jag har varit med om svartsjuka förut,vilket är det jobbigaste jag någonsin varit med om (eller en av de jobbigaste sakerna iaf..) vilket kan ha gjort att jag idag inte blir svartsjuk på sånna saker. Jag vet att Christopher är med mig för att det är mig han tycker om,skulle han inte gjort det skulle han ju inte varit tillsammans med mig visst? Därför blir jag heller inte upprörd om han skulle berömma någon annans utseende. Vi kan mycket väl sitta och bläddra igenom instagram och diskutera personers utseende och har ofta pratat om varandras ex men ingen svartsjuka här inte. 
 
Förra veckan skrev jag med någon jag inte pratat med på väldigt väldigt länge och det kändes verkligen jättekul att prata av sig om allt och höra hur hon haft det och såhär då skrev jag någonstans att vi lever i nuet,ja det låter sjukt töntigt men allvarligt,vi gör det så varför vara avundsjuk på ex och grejer. Dock har ju vissa varit med om saker i sina förhållande som bidrar till avundsjukan,vilket jag mycket väl kan förstå.
 
Det känns lite som jag bara ordbajsar i detta inlägget men jag behöver bara skriva av mig lite tankar och bloggen blir liksom som min offentliga dagbok med en stor mängd begränsningar såklart!
Jag vill liksom inte publicera detta inlägget för att trycka ner er som är svartsjuka,jag försöker bara att förstå då jag inte riktigt kan vara avundsjuk i förhållande på samma sätt som andra verkar vara. Så om någon själ som läser detta känner sig träffad när det gäller avundsjuka i förhållandet,kommentera gärna grejen med att vara svartsjuk,det hjälper ju inte någon direkt så vad är grejen med det?
 
Sen finns det ju alla dessa människor och bilder som säger ''den som är svartsjuk den bryr sig'' visst det stämmer väl till en viss del men då säger jag såhär istället, den som INTE blir svartsjuk,den är säker på sitt förhållande och litar på sin partner,vilket också innebär att man bryr sig.
 
Så snälla någon,förklara för mig grejen med att vara svartsjuk!
 
Ha en bra kväll om ni nu inte kolat av att läsa detta långa inlägg! ;)
 
kram
Läsvärt | | En kommentar |

alla behöver en kram | en kram är till för att dela

 
Oj,folk hör av sig/skriver till mig från höger och vänster,skickar ''internetkramar'',stöttar och pratar. Jag har alltid varit van vid människor som säger ''jag kramar inte dig för när man är ledsen vill man vara själv'' nej det vill inte jag! Jag behöver värme och någon som håller om mig för några sekunder,jag behöver en kram och någon som säger ''jag finns här om det är något & du vet du alltid kan prata med mig''. Det har jag fått idag,alla behöver en kram någon gång lite då och då även om personen inte är ledsen eller arg. Alla behöver känna sig omtyckta.
Vilket fick mig att tänka på en sak jag hörde här om dagen,det var en tjej som sa ''oj,jag är inte van vid att folk är snälla mot mig'' det kom som en liten chock för mig,att inte vara vad vid att någon är snäll...det måste vara hemskt,så får jag såhär mycket ''snällhet'' på/mot mig,önskar jag kunde dela med mig lite till er som inte är vana vid att folk är snälla mot er,man blir nästan själv lite ledsen av att höra det,håller ni inte med?
Det jag ville komma till med hela den här snäll-texten är i princip bara en mening som Ellen Degeneres säger i slutet på var show hon gjort- be kind to one another. 
Läsvärt | | Kommentera |

Höst

 
Hösten är så sjukt mysig,trots jag hatar kyla är det så otroligt mysigt att krypa ner under en lurvig filt,tända ett par ljus och värma händerna runt en kopp varmoboy. Det är ju inte helt fel heller att sova i en pojkväns armar medan man hör regnet smattra på fönstret för del delen heller!
 
Men tjejer,det här med pojkvän,sluta upp med tramset att ni vill ha någon att mysa med nu bara för att det är höst,mulet,kallt och regnigt. Ska ni ha pojkvän ska du kunna tycka om honom vilken årstid det än är. Nu ska jag låta självgod men titta på mig,jag har tyckt om Jakob varje årstid i snart 2 & ett halvt år. Visst har vi våra stunder det kanske är jobbigt och sånt här men det ingår också i kärlek och det är något ni får stå ut med. Är ni bara ute efter att ha någon att mysa med när ni själva känner för det är det med pojkvän kanske inget för er,då kanske ni borde vara singlar istället...Tänk på det ur killens perspektiv, han passar bara när det är dåligt väder typ..hoppas ni fick en liten tankeställare och slutar upp med sånt..
 
Ha det mysigt där ute i höstmörket!
Upp